Om boken: år / 1983 En brummande låga gnagde girigt i ett döende hus - nej, redan död. Bara skelettet fanns kvar, svart, svartare än natthimlen, ett skelett som gapade med sönderrivna hål i fönstren. Taket höll på att rasa och de korroderade resterna av taket flög runt i trasor. Folk svärmade dumt runt huset. De i uniform sprang och tjafsade och ansåg allvarligt att deras aktivitet var meningsfull; de i vanliga kläderna stirrade fascinerat på elden, reste sig på tå, eller de lyckliga som inte föll för den hungriga lågan låg och satt precis på marken, likgiltiga inför vad som hände. De satt - levande, låg - döda. Likgiltigheten var liknande, för de överlevande hade ännu inte insett hur lyckliga de hade. Branden startade så snabbt att de boende som flydde från de övre våningarna dog innan de nådde andra våningen.. ...